 |
Henric Schartau
Texten på sockeln är BRUKA GUDS ORD.
Först en text som är skriven av konstnären Peter Linde. Den publicerades i samband med invigningen av skulpturen. Därunder en text om skulpturen av Jan Torsten Ahlstrand, vid den tiden chef för [Skissernas Museum].
Om Schartauskulpturen vid Domkyrkan
Efter att ha studerat Schartaus levnadshistoria blev jag mycket glad, då jag där fann en person, som rakryggad stod för sin absoluta tro på Guds Ord! Här fanns inte detta vi så ofta möter i dagens sekulariserade värld, där intet är riktigt heligt allt går att rucka på än lite hit och än lite dit.
Samtidigt fäste jag mig vid några ord, som hans dotter lär ha yttrat på tal om Schartauanismen på västkusten: »Pappa var minsann ingen Schartauan!»
För man har alltid bara hört talas om den sekteristiska inriktningen och han förknippas faktiskt felaktigt med denna dogmatiska inställning!
Han var en enkel man som inte sökte sin egen vinning och position, varken inom kyrka eller samhälle. Hans enda strävan var att vara en sann och god lärare för sina medmänniskor, och hans fredagspredikningar fick stor betydelse för människor även långväga ifrån, säkerligen inte minst på grund av hans personliga resning och hans karismatiska och ljusa utstrålning, trots den mörka klädseln. Samtidigt var han ingen drömmare, utan synnerligen pragmatisk i sin tolkning av Ordet.
Därför valde jag att gestalta honom rak och enkel och genom placeringen här på sin nya lilla scen utanför kyrkan i form av sockeln, låta honom fortsätta sin predikan om betydelsen av att BRUKA GUDS ORD, det vill säga inte bara att läsa bibeln, men också göra bruk av Ordet i sitt liv och förverkliga så mycket man kan av det – den dubbla betydelsen av texten runtom sockeln.
Peter Linde
Saltsjöbaden den 6 september
"Peter Lindes staty av Henric Schartau (1757–1825)
Med Peter Lindes porträttskulptur av Henric Schartau får Lund sin tredje offentliga staty. 1853 invigdes Carl Gustaf Qvarnströms staty över Esaias Tegnér på Tegnérsplatsen, och 1938 fick den sällskap av Ansgar Almquists porträtt av den unge Linné på Petriplatsen.
Att Schartaustatyn får sin placering strax söder om Lunds domkyrka är följdriktigt ty det var i domkyrkan som Henric Schartau samlade stora åhörarskaror med sina predikningar och sin enkla, folkliga förkunnelse.
Närheten till Tegnérstatyn på andra sidan domkyrkan är också väsentlig, ty Schartau var den berömde grekprofessorns och skaldens själasörjare.
Det har varit en lång resa innan Schartaustatyn kom på plats. Redan på 1920-talet insamlades pengar till ett monument i form av en staty över Henric Schartau.
80 år senare står den där söder om Lundadomen, skulpterad av Peter Linde och gjuten i brons hösten 2002 av landets främsta konstgjuteri, Bergmans i Enskede. Själva statyn är 240 cm hög och står stadigt på en rund sockel av granit 60 cm hög och 120 cm i diameter, med en inskription i vacker antikva. Linde har utformat sitt monument på grundval av enkla, harmoniska talförhållanden, på proportionerna 1:2 och 1:4.
Harmonisk är också den bild som skulptören har givit av den folkkäre predikanten och själasörjaren. Peter Linde har läst in sig på Schartaus skrifter och i sin tolkning utgått från de samtida porträtt som finns av den berömde lundateologen, bland annat Anders Arfwidssons gravyr efter Johan Holmbergssons teckning av Schartau i helfigur.
Peter Lindes Schartau är svept i en vid mantel som faller i lugna djupa veck, som svarar mot det mjukt böljande håret. Innanför manteln bär han sin prästrock. I högra handen håller han bibeln i ett kraftfullt grepp, med den vänstra håller han ihop sin mantel. Schartaustatyn ger intrycket av en ungdomlig prelat, en man någonstans i 35 – 40-årsåldern. Gestalten har en lugn, värdig resning, och samspelet mellan ansikte och händer är utomordentligt väl genomfört. Linde har på ett mästerligt vis lyckats förena det praktiska, sakliga draget hos Schartau med den djupa andlighet som präglade hela hans gärning. Hans ansikte är liksom upplyst inifrån.
Det sägs ibland att statyer inte passar in i vår upplysta tid. Det är ett påstående som tål att diskuteras. En del konstnärer väljer en mellanväg i form av ett abstrakt monument som hyllning åt den avlidne, medan andra undflyr problematiken genom att göra något helt annat. Likväl reses det fortfarande porträttstatyer runt om i världen.
Människans behov av förebilder och minnesmärken är outsläckligt. Skulptörer
som K. G. Bejemark och Thomas Qvarsebo har på ett spirituellt vis sökt förnya den urgamla statybildhuggarkonsten. Peter Linde, som är född i Karlshamn 1946, uppvuxen i Köpenhamn och utbildad vid Konsthögskolan i Stockholm står stadigt på traditionens mark.
Han förenar gedigen konstnärlig och hantverklig skolning med stor känslighet och förmåga till inlevelse i den avbildades väsen. Detta gäller såväl hans båda statyer över Karin Boye, i Göteborg respektive Huddinge, som hans staty över Moa Martinsson i Norrköping, och nu över Henric Schartau i Lund. Må den arkitekt som omsider får uppdraget att rita det nya besökscentret söder om domkyrkan besinna vikten av ett vackert samspel mellan byggnader och skulptur i denna extremt känsliga gamla lundamiljö!"
Jan Torsten Ahlstrand
Museichef, Skissernas Museum, Lund
Ovanstående texter, samt några personers yttrande om Schartau. Pdf.
Denna Pdf härrör från Domkyrkans hemsida. |
|
Dela & kommentera