Bildning

homeIDstories.se vertical
Vermeer

Vermeer

Bildning

Denna IDstory ingick under många år i Högskoleverkets projekt om bildning.

HSV ville lyfta fram olika perspektiv på det som alltid måste vara några av den högre utbildningens mål: att bidra till breda kunskaper, kritiska förhållningssätt, analytisk förmåga och motverka en alltför snäv specialisering.

Högskoleverket

Högskoleverket lades ned vid årsskiftet 2012/2013, Detta har gjort det svårt/omöjligt att kunna länka till det omfattande arbete och de rapporter som Bildningsprojektet genererade.

Vilhelm Hammershöj

Hammershöj

Krönikor

I HSV's nyhetsbrev Nyheter & Debatt fanns i varje nummer en gästkrönikör. Krönikorna här, handlar alla om bildning.

E-postadresserna till författarna är borttagna då de troligen inte längre fungerar. Titlar etc referar till vid tiden aktuella uppgifter.

 

""Gästkrönika 2002 - nummer 4

Birgitta Arneklo-Nobin: Konsten att bilda sig en uppfattning

Att bli bildad borde ha att göra med att växa som människa och medmänniska. Hur och var gör vi det bäst? Bildning och att bilda sig måste vara ett förhållningssätt. Att ständigt vara nyfiken på det som är annorlunda.

"Vad är bildning?” Min seriösa fråga fick mina glada studenter och andra vänner runt valborgsbålet att roat studsa till. ”Skall du svara på: Medelålders bildad man söker kultiverad kvinna för skogsprome...?” Lycka till, skrattade några. Andra undrade om jag skulle gå kursen på ABF, TBV eller historiska institutionen. Kanske för att majtala om ”Skola för bildning?” ”Dummer, det var ju moderaternas förslag” upplyste en nyktrare kamrat frågeställaren om. ”Jaha, och..?”

”Vem av er skulle känna sig hedrad över att kallas bildad?” försökte jag stoiskt framhärda. ”Jag”, svarade alla utom professorerna?!

Hög utbildning ingen garant för bildning

De flesta upplevde en bildad person som kunnig, klok, intressant och äldre. Några tyckte antikvarisk. Lång (hög) formell utbildning var vare sig synonymt med eller utgjorde någon garanti för att skapa en bildad person. Många såg ordet ”bildad” som patentskyddat av humanisterna. För inte behöver väl en bildad person fundera på konsekvenserna av att medelåldern på sjukhusen, med krav på 100 procents beläggning, ökat årligen med ett år de senaste 20 åren, eller på molekylärbiologins risker? Eller kunna skicka ett SMS, förstå konsekvenserna av att 3G utbyggnaden planeras för 40 procent underhållning och 30 procent porr eller kunna kommunicera med den nya intelligentian, kylskåp och värktabletter? Eller?

Att bilda sig måste vara ett förhållningssätt

Väluppfostrad, kultiverad, bildad. Hatord för en del, hedersord för andra. Lugna ord för alla. Samtliga ord innehåller en relation till andra människor, en successiv skolning till ett värdigt samexisterande.

”Il faut cultiver son jardin”. Att bli kultiverad innebär ju inte bara att fröna är sådda och har lyckats komma upp, utan även att ogräsbekämpning och gallring har fungerat så att harmonin mellan färger och lyskraft accentuerats.

Att bli bildad borde ha att göra med att växa som människa och medmänniska. Hur och var gör vi det bäst? Ett förslag utgör ”Cultivating humanity” (Nussbaum) som visar USA-universitetens vilja att införliva bland annat ett beteende som goda (världs-) medborgare i studenternas yrkesutbildningar.

Bildning och att bilda sig, anser jag, måste vara ett förhållningssätt. Att ständigt vara nyfiken på det som är annorlunda. Intresserad av nyheter – 50, 100, 1 000 år gamla nyheter. Eller rykande aktuella. Att ha förmågan att reflektera, använda förnuftet och att kunna integrera nyheterna med tidigare kunskaper. Besitta förmågan att använda sina nya kunskaper och uppfattningar i den dagliga gärningen.

Ge studenterna bildningsredskap

Om vi kan lyssna på och ge våra studenter bildningsredskap, som till exempel tid för samtal och reflektion, så odlar de säkert själva fram sin egen variant av en bildad person. En ny – typ – bildad person.

Varför berättade jag om min utfrågning av vännerna? Jo, jag ville illustrera bildningsresan. Genom att väga in olika synpunkter kunde jag så småningom lägga ett pussel – bilda mig en uppfattning – om bildning. Färdig att revidera.

PS. Varför skulle kontaktannonsens efterlängtade dam vara kultiverad och inte bildad? Vad ville professorerna bli kallade? Gissa gärna.

Birgitta Arneklo-Nobin - Mitt IDme
Docent och överläkare i kirurgi, UMAS Malmö
birgitta.nobin@telia.se

 

""Gästkrönika 2002 - nummer 6

Annika Carlson: Kritiskt tänkande och ifrågasättande – ord utan verklig innebörd för studenter

Tyvärr uppmuntras vi studenter inte alltid till att tänka själva. Vi matas i stället med subjektiv information som vi sedan rapar upp. Det talas om att vi ska lära oss kritiskt tänkande och ifrågasättande, omvärdering av information och kunskap, men många gånger känns detta som ord utan verklig innebörd. Samtidigt är det ju för mig som student ganska bekvämt att matas med information som jag sedan kan rapa upp vid behov. Men ack så tråkigt! Det tycker Annika Carlson, student i Växjö och medlem av Högskoleverkets referensgrupp för temaområdet bildning.

"Vetenskap hämmar den fria tankens flykt” sammanfattade en av deltagarna kamratgruppens livliga diskussion. Den gode Humboldt skulle ha vänt sig i sin grav om han hade hört detta. Men visst finns det en poäng i citatet? Det är ofta så att vi har svårt att tänka fritt, även om det inte borde vara så. Vi är alldeles för fasta i vad som är möjligt och inte möjligt utifrån vad vi lärt oss. Rött och vitt vin är ett bra exempel. Inte kan man dricka rödvin till fisk! Detta har vi väl alla hört någon utropa. Men på senare tid har det blivit alltmer accepterat och ibland är det att föredra rött framför vitt vin till vissa fiskrätter. Även de som ropade nej tidigare har ändrat sig. Slutsats: Vi godtar många gånger lättvindigt saker och ting utan att fundera närmare på om vi verkligen håller med om det.

Tanken ges inte den tid den borde ha

Sapere aude! Hav mod att göra bruk av ditt eget förstånd! Så lyder upplysningens valspråk. Tyvärr uppmuntras vi studenter inte alltid till att tänka själva. Vi matas i stället med subjektiv information som vi sedan rapar upp. I dagens samhälle finns inte eller ges inte tanken den tid eller det utrymme som den borde ha. Informationsöverflöd och tidsbrist är två anledningar till att vi många gånger accepterar saker utan att ifrågasätta om det är rätt och riktigt.

När Humboldt skapade sitt universitet, från vilket våra universitet delvis har sitt ursprung, utgick han ifrån orden Bildung, Lehr- und Lehrerfreiheit, att studenten får lära sig vad han vill och läraren får undervisa vad han vill. Det verkar dock som om vi har tappat detta perspektiv i viss mån.

Utbildningsfabrik i stället för fri akademi I stället för att vara en fri akademi, blir våra lärosäten mer och mer utbildningsfabriker. Högre utbildning är idag många gånger mycket inriktad på det som är kvantifierbart och mätbart. Regeringens direktiv om antal platser, resurstilldelning samt arbetsmarknadens krav styr utbildningens mål och innehåll. Syftet med högre studier verkar ha fått en tyngdpunkt på reproduktion av information med allt mindre tid för reflektion.

Högskolan har ett ansvar gentemot samhället

Humboldt menade att vetenskap alstrades för dess egen nytta, inte för samhället. Jag tycker att högskolan har ett ansvar gentemot samhället men detta ansvar innefattar mer än att utbilda oss för kommande yrken. Högskolan bör även bidra till vår bildning genom att uppmuntra oss till mer diskussion och reflektion, något som inte låter sig göras på massföreläsningar. Det talas om att vi ska lära oss kritiskt tänkande och ifrågasättande, omvärdering av information och kunskap, men många gånger känns detta som ord utan verklig innebörd.

Studenter som PET-flaskor

När jag häromdagen gick igenom några högar papper dök ett ensamt ark med svart text upp, vilken löd:

”Dagens studenter vandrar – likt PET-flaskor – genom högskolan och fylls med samma information för att sedan förses med en trendriktig etikett, innehållsdeklaration, tillverkningsdatum och bäst-före-datum. Antalet smaker är förutbestämt, och när kunskapens källa sinar återlämnas flaskan för påfyllning genom exempelvis poänggivande uppdragsutbildning. Detta leder till mer eller mindre pantade studenter.”

Vilken klockren liknelse! Mitt i prick! Men, vill vi att det ska vara så här? Samtidigt är det ju för mig som student ganska bekvämt att matas med information som jag se-dan kan rapa upp vid behov. Men ack så tråkigt!

Det är hög tid att högskolan återupplivar Humboldts tankar och ser till att implementera dessa i större utsträckning. För vem vill kallas pantad? Inte jag i alla fall!

Annika Carlson
Student på Internationella samhällsprogrammet vid Växjö universitet

 

""Gästkrönika 2002 - nummer 1

Torsten Kälvemark:

Bildning - ett medel mot snäv yrkesinriktning

Med bildning förhåller det sig ungefär som med Grönköpings Veckoblads gamla definition av Kants filosofiska begrepp Das Ding an sich: ”Ett i luften fritt svävande ingenting fast upp-och-nervänt och något mindre”. Alla vet att begreppet är mångtydigt och svårfångat. Ändå känner vi igen en bildad person när vi ser en.

När Högskoleverket valt Bildning som ett tema för särskilda insatser under det närmaste året är syftet inte att fastställa någon slags normaldefinition på en luftig abstraktion. Avsikten är snarare att lyfta fram olika perspektiv på det som alltid måste vara ett av den högre utbildningens mål: att bidra till breda kunskaper, ett kritiskt förhållningssätt, en analytisk förmåga och en omvärldsorientering som förhindrar ämneschauvinism och snäv yrkesinriktning.

Alla som studerat universitetens historia vet att balansen mellan generell bildning och yrkesinriktning varit en stor diskussionsfråga under de senaste tvåhundra åren. Den är fortfarande lika aktuell, också i ett internationellt perspektiv.

I oktober förra året skickade Association of American Universities and Colleges ut en appell till de amerikanska universiteten om en förstärkt roll för de värden som ”liberal education” står för. Motiveringen var läget efter händelserna den 11 september. Man pekade på att det som skett verkligen aktualiserat några av de grundläggande mål som den högre utbildningen skall sträva efter:

De amerikanska universiteten är inte ensamma om denna insikt. I Frankrike har utbildningsminister Jack Lang tagit initiativ som syftar till att stärka kulturens och bildningens roll i högskolan. I Kanada har universitetens gemensamma organisation pläderat för studiegångar som kombinerar humaniora med teknik och naturvetenskap.

Det är viktigt att anknyta till denna internationella debatt. Men från Högskoleverkets sida vill vi framför allt verka för att ta tillvara tankar och idéer som redan finns på den svenska scenen. En inventering av lokala initiativ håller nu på att sammanställas och spridas. En essäpristävling kommer att utlysas.

En paroll som framförts från studenthåll är ”kultivera campus!” Det är en viktig maning. Vad kan studenterna själva göra för att hålla bildningsperspektivet levande? Kan den viktiga kulturella och intellektuella roll som studentföreningar spelade för 40–50 år sedan återupplivas?

Andra frågeställningar som är intressanta att ta upp kan gälla begränsningen i våra kulturella perspektiv: Vad vet vi om historia och samtid i stora länder som Ryssland och Kina? Är Pythagoras sats viktig också för humanister? Vilken roll spelar språkkunskaper för bildningen?

Det finns mängder med saker att lyfta fram i en sådan breddad diskussion. Förhoppningsvis kommer krönikorna i Nyheter & Debatt under året att bidra till nya infallsvinklar på ett ämne som är en central del av högskolans uppdrag.

Torsten Kälvemark
Högskoleverket

 

""Gästkrönika 2002 - nummer 5

Sven-Eric Liedman:

Den himmelska akademin – målet för alla enligt Comenius

Comenius är en av de stora skolreformatorerna. De omedelbara praktiska resultaten av hans verksamhet blev visserligen begränsade, men på längre sikt kom flera av hans idéer att förverkligas. Han har inte utan skäl kallats både folkskolans och grundskolans fader. Han förfäktade den dåförtiden häpnadsväckande idén om en skola där alla, fattig och rik, pojke och flicka, skulle få gå. Det går knappast att läsa honom utan att häpna över hur nutida han i vissa stycken förefaller.

”I sanning: har jag en gång smaka

Så skriver Johan Amos Comenius i sin Didactica Magna, sin stora undervisnings-lära. Exemplen som han ger är vackra. Socker var ännu på Comenius tid en lyxvara och upplevelsen av en smula socker så märklig för vanligt folk att minnet av det etsades in för alltid. Kamelen var ett exotiskt djur för européer och Rom ligger långt från de trakter där Comenius, tjecken, vanligen vistades. Bara näktergalen ter sig mindre ovanlig i sammanhanget. För Comenius framstod tydligen dess sång som den kostbaraste bland örats fröjder.

Didactica Magna – ett verk av en nyskapande tänkare
Didactica Magna tillkom åren kring 1630 men trycktes inte förrän 1657. Det är en märklig bok – på samma gång en mötesplats för många av samtidens idéströmningar och ett verk av en nyskapande tänkare. Framför allt är han en skol- och utbildningstänkare som knappast någon annan. Världsalltet är ett jättelikt urverk men själva dess mening är utbildning och förkovran. Redan i Edens lustgård fanns en skola, och Noas son Sem var den förste efter syndafallet att grunda en undervisningsanstalt. Efter döden väntar den stora himmelska akademin på de rättrogna.

Oskolade människor är djuriska, säger Comenius och skräder inte sina ord: ”Vad är de rika utan förstånd annat än svin, som fyllt buken med avfall? Och fattiga, som ingenting begriper, annat än åsnor, dömda att evigt vara lastdjur?”

Men de skolor som Comenius ser runt omkring sig är dåliga vapen i kampen mot okunskapen. Undervisningen är där ett framgångsfattigt ”Sisyfosarbete”. Enskildheter utan sammanhang tvingas på eleverna. Abstraktioner skymmer sikten för de stora, levande sammanhangen.

Enkelt, klart och rationellt
Med Comenius program skall allt ställas tillrätta. Orden skall inte längre skymma det de föreställer, de abstrakta reglerna inte komma före de levande exemplen och lärdomsprunkets mångahanda inte ställa sig i vägen för verkligheten.

Allt skall bli enkelt, klart, rationellt. Modersmålet skall studeras först, sedan ett levande grannspråk, först därefter latinet (som eleverna dock skall lära sig fullständigt). Ämnena skall inte läsas huller om buller som nu utan helst ett i taget.

I en så förnuftigt anordnad skola kan undervisningen kortas ner till fyra timmar om dagen i ställer för omänskliga sex eller sju. Kort sagt, lärarna undervisar mindre, men eleverna lär sig mer.

Häpnadsväckande nutida idéer
Comenius är en av de stora skolreformatorerna. Hans okuvliga optimism är av samma slag som Pestalozzis, Humboldts eller Deweys. De omedelbara praktiska resultaten av hans verksamhet blev visserligen begränsade; hans arbete med att reformera både det engelska och det svenska skolsystemet var inte sådana som han eller hans uppdragsgivare – i Sverige var det både Axel Oxenstierna och Louis De Geer – hade hoppats på.

På längre sikt kom flera av hans idéer att förverkligas. Han har inte utan skäl kallats både folkskolans och grundskolans fader. Han förfäktade den dåförtiden häpnadsväckande idén om en skola där alla, fattig och rik, pojke och flicka, skulle få gå. Det går knappast att läsa honom utan att häpna över hur nutida han i vissa stycken förefaller.

För att hålla måttan måste man fråga sig: vad är det som skiljer honom från oss? Det första som faller i ögonen är hans okuvliga lutherdom och den därtill hörande moraliska strängheten. Men när det gäller själva utbildningen är det mest påfallande att det inte finns ens ett stråk av individualism hos honom. De idéer om bildning som slår ut i full blom hos Wilhelm von Humboldt är genomsyrade av föreställningen att den mogna människan har sin alldeles unika kunskapsväg att gå. Utbildningen i barndom och tidig ungdom måste visserligen vara någorlunda gemensam – men sedan skall var och en följa sin egen stig.

För Comenius var målet detsamma för alla: den himmelska akademin.
Sven-Eric Liedman

Professor i idé och lärdomshistoria
Göteborgs universitet

 

""Gästkrönika 2002 - nummer 3

Maria Schottenius: Bildning innebär en motståndsrörelse

Ingen med verklig makt vill att vi ska bli bildade. Och tänk själva, vad är en bildad människa bra för? Vi har kommit till en punkt där fördelen med bildning inte är självklar. Det krävs argumentation. Man kan prova olika varianter.

Nyttan, är en. Det är nyttigt med bildning ungefär som det är nyttigt med morötter eller vitkål, grovsakerna bland grönsakerna.

Det argumentet skär sig lite med ett annat, nämligen att det är roligt med bildning. Hahaha. Man får ett Rikare Liv, och blir så spirituell och skojig och trevlig vid middagsbord och bland utländska affärsbekanta, som annars får nöja sig med svenska trögdjur som på sin höjd vet vem Ingmar Bergman är, och som snabbast möjligt vill komma till avslut – klappa ihop affären – och ta det tidigare flyget hem till utegrillen. Den bildade däremot går gärna med på konsert på kvällen i den främmande staden och kan diskutera olika tolkningar av Shakespeares King Lear, vilket i det långa loppet påverkar den svenska exportindustrin positivt.

Grönsaksargumentet är mindre glamoröst, men jag gillar det bättre. Kosttillskott. Vitaminer. Det som gör att man piggnar till. Att det blir lite fart på livsandarna.

Ingen med verklig makt vill att vi ska bli bildade
Anledningen till att vi sitter här, ni läser och jag skriver om bildning, är att ingen egentligen på allvar vill att vi ska bli bildade. Ingen med verklig makt.

Och tänk själva, vad är en bildad människa bra för?

Med bildning kommer ju också skepsis, kritiskt tänkande, kunskap om valmöjligheter, historiska referensramar, en vetenskapligt granskande hållning.

Blir man en bättre människa om man är bildad? Nej, det kan otaliga professorsstrider vittna om. Man får bara vassare verktyg för sin elakhet. Blir man en bättre arbetare? Nej. Förmodligen en sämre. Mer disträ, distanserad, mindre lojal.

En bättre konsument? Absolut inte.

Konsumtion bygger på att man medvetet eller omedvetet låter sig luras till en massa tidskrävande och ekonomiskt krävande konsumtion. Engagemang och kunskaper i det senaste modet kräver viss boklig ignorans och likgiltighet för de stora linjerna. En god konsument gör klokast i att hålla sig någotsånär obildad – annars kan han eller hon få problem.

Och eftersom näringslivet och välståndet hålls uppe av konsumtion är konsumentens köpintresse och köpkraft avgörande för all ekonomisk verksamhet.

En bättre student? Knappast. Har ni varit med om att bildning någonsin belönats på tentor, muntliga eller skriftliga? Betyget handlar som vanligt om föreläsningsanteckningar och kurslitteratur. Alternativ kunskap krånglar ofta till det både för student och examinator.

Bättre forskare? Inte i karriären. Är man musforskare gäller inte Petrarca. Är man histolog kan Hedvig Charlotta Nordenflycht ta sin turturduva och flyga.

Bildningsresan är bekväm – om man gillar fåtöljer
Såhär kan vi hålla på. Man blir bara mer kritisk och besvärlig av bildning. Och vem vill allvarligt talat anställa en kritiskt tänkande humanist?

Just därför. Bildning innebär en motståndsrörelse. Självförsvar med hjälp av minne, analys, sammanhang.

Dessutom är bildningsresan spännande, underhållade och på sitt sätt bekväm. Om man gillar fåtöljer.

Maria Schottenius

 

""Gästkrönika 2002 - nummer 2

Carl Henrik Svenstedt:

”Det handlar om att överskrida ett bildningsbegrepp indelat av humboldtska fack och viktorianska tegelmurar”

Bildning är en förfluten historia. Vi nämner ordet och tänker bakåt: Vad har vi samlat på oss ur det förflutna vetandet? Vilka erfarenheter har vi lagt i den ränsel som ska bära ”den lättaste av bördor”?

Här finns en magnifik definitionsapparat dessutom. Hos de gamla grekerna, och de ännu äldre kineserna, är bildningen ett vishetsbegrepp avsett för ämbetsmän. Hos de något yngre grekerna är bildningen, paideia, än mer universell och omfattar även konstnärlig och fysisk fostran. Romarna säger humanitas och inbegriper retorik och politik. Med renässansen kommer den kompletta människan, l’uomo universalis, som både kan måla och bygga stridsvagnar. Allt sammanstrålar sen hos den humanistiska bildningens rector magnificus, Wilhelm von Humboldt, som en gång för alla förlade bildningen till universiteten. Och så har det, i stort sett, förblivit. Både i Lund och Heidelberg.

Nedtonade krav på sportighet
”Bildning” betyder alltså en historiskt definierad summa av boklig lärdom, analytiskt vett och pedagogisk förmåga. Däremot nedtonades kravet att en universitetsdocent skulle behöva vara sportig som grekerna. Politisk aktivitet misstänkliggjordes eftersom den skulle strida mot vetenskaplig objektivitet höjd över dagens larm och strid. Någon renässansmässig insikt i ingenjörskonsten var heller inte längre nödvändig.

Frågan är om ens vanlig hyfs har varit ett rekvisit. Ingen i mitt Uppsala begärde att lärda professorer dessutom skulle ha gott bordsskick och behandla studenter som människor. För att nu inte tala om studentskor.

Dödssynd att blanda ihop universitetslär-dom med folkhögskoleutbildning
I folkmun behöll ordet sin klang av takt och reson. ”Han är ju ändå en bildad karl”, sa far min tvivlande när en studerad person fått sin heder ifrågasatt. Om sen vanligt folk var pålästa och fina i sättet kallades det ”folkbildning” och var något helt annat. Fredag uppfostrad av Robinson, liksom. Att blanda ihop lärdom inhämtad vid universitet och utbildning inpluggad vid folkhögskola är än idag en dödssynd.

Längre har vi nog inte kommit. Studenterna har visserligen tillkämpat sig ett åtminstone formellt inflytande över sina egna studieliv. Studentskorna har tagit några tuppfjät mot jämlikhet i lärdomsvärlden. Men än ”står bildningen på ofri grund till slutet”, som den gamle biskopen nästan uttryckte saken!

Gigantiskt paradigmskifte
Vi står alltså inför ett gigantiskt paradigmskifte om vi nu ska formulera en bildning för framtiden. Redan att ta itu med samtiden är ju en jätteuppgift.

Ett nytt bildningsbegrepp värt namnet måste bli lika genomgripande som den grekiska guldålderns språng ur det arkaiska, eller Leonardos kliv ut ur medeltiden. Vi måste skissera en sant fri och rörlig människa, öppen för en värld som sannerligen inte är utan gränser, men där nya gränser kan dras över en natt genom okänd eller bortglömd terräng. Där kulturer oupphörligen fusioneras eller stöter bort varandra. Kreoliseringens tidevarv.

En sådan bildning inriktas på förmågan att i ett ögonblick urskilja halt och potential i ett väldigt flöde av osorterade kunskaper, nya som gamla – men förmedlade på nyfunna vägar. Att då kunna bedöma riktning, framkomlighet och bärighet för många människor, riva blockeringar på kunskapsvägen, eller gå runt dem. Utnyttja historien som existensiell tillgång, inte som en vedtrave av fakta.

Att överskrida ett bildningsbegrepp
Noga betraktat handlar det om att överskrida ett bildningsbegrepp indelat av humboldtska fack och viktorianska tegelmurar. Därmed kunde vi närma oss en kunskapsbild, en människobild, som haft det svårt under tjugonde århundradet. Kanske mer ”grekisk”, mer av ”den universella människan”, fast utan stridsvagnar. Lätt, snabb och öm.

Carl Henrik Svenstedt
författare

 

""Gästkrönika 2002 - nummer 7

Michael Tengberg:

Bildning – ett ständigt perspektivbyte

Bildning är en kvalitet som beror på sättet att studera, inte på hur mycket man studerar. Bildning är det som uppenbarar sig när människan underordnar sig ett nytt perspektiv. Kunskap om en rad olika fenomen bygger upp våra utbildningar, men det är först i och med förmågan att se eller förstå ett fenomen på flera olika sätt som man kan tala om en bildningsprocess. Det skriver Michael Tengberg, student i Göteborg och medlem av Högskoleverkets referensgrupp för temaområdet bildning.

Det tycks ligga en viss tidsenlighet i att inte peka ut vad bildning är för något när man debatterar begreppet. Något olyckligt fastnar många i ett resonemang kring vad bildning tidigare representerat och avslutar vanligen med att fastslå detta eller dessa perspektiv som förlegade eller åtminstone otillräckliga.

Ska väcka gemensamma föreställningar
Varför är vi så rädda för att föreslå en innebörd till denna kanske laddade men samtidigt tämligen urlakade term? Det finns en uppenbar vilja att använda ordet så det måste ju onekligen betyda något viktigt, även om vi eventuellt har svårt att artikulera dess betydelse.

Jag skall ta detta utrymme i anspråk för att hävda inte vad bildning är utan vad det mycket väl kan vara. En utgångspunkt är att komma bort från den mångtydighet som begreppet bär på. Skall vi över huvud taget kunna använda ordet på ett någorlunda vettigt sätt så måste det väcka någotsånär gemensamma föreställningar hos människor.

Det bildande – det som inte är instrumentellt
I en modern beskrivning, vanligt förekommande i svenskt utbildningsväsen idag, framställs det bildande som det som inte är instrumentellt. De bildande inslagen i en utbildning kallas de som traditionellt inte hör dit. Filosofi för civilingenjörer, etik eller kulturvetenskap för ekonomer, astronomi för litteraturvetare och så vidare.

Att betydelsen därmed blir något relativ gör kanske inte så mycket. Hellre det än den gamla föreställningen att det enbart är några få humanistiska ämnen som är bildande medan resten är utbildande. Men innebär det också att man blir mer bildad för att man under en termin läser ett annat ämne? Och om det ämnet passar utmärkt inom ramen för utbildningen, dvs. om en filosofikurs gör mig till en bättre civilingenjör, är den då inte instrumentell? Tyvärr blir en uppdelning av högskoledisciplinerna i instrumentella och icke-instrumentella ämnen ett ganska klumpigt redskap för att urskilja vad bildning är för något.

Bildning är en kvalitet som beror på sättet att studera
Bildning, enligt min syn, är en kvalitet som beror på sättet att studera, inte på hur mycket man studerar eller hur många olika ämnen man är inne och nosar på. Det är inte detsamma som allmänbildning i den meningen att man med dess hjälp kan göra bra ifrån sig klockan 19.00 på TV 4. Däremot är bildning det som uppenbarar sig när människan underordnar sig ett nytt perspektiv.

Kunskap om en rad olika fenomen bygger upp våra utbildningar, men det är först i och med förmågan att se eller förstå ett fenomen på flera olika sätt som man kan tala om en bildningsprocess. Det handlar alltså om att kunna byta perspektiv på de fakta eller den förståelse man skaffat sig och kräver följaktligen en organiserad kritisk reflektion också inom ämnesdisciplinerna.

Krävande men fruktbart bildningsarbete
Detta ställer höga krav på studenterna, men framför allt på högskolans lärare som behöver kunna föra, och hos studenterna initiera, ett vidgat resonemang inom sina ämnen. Vilken roll spelar ämnets kunskaper för samhället utanför högskolan eller för kunskapsbildandet inom andra ämnesområden? För många högskolelärare är den vidgade ämnesperspektiveringen fullkomligt nödvändig också i och med att studenterna kommer till högskolan med allt mer varierande erfarenheter från tidigare studier. Det ligger ett krävande men garanterat också fruktbart bildningsarbete i att lära sig ta vara på denna erfarenhetsbredd.

Michael Tengberg
Lärarstuderande vid Göterborgs universitet

Skapad: Senast ändrad: