Annika Carlsson - Artikel om bildning - HSV Nyheter&Debatt 2002

""  Gästkrönika 2002 - nummer 6  


Annika Carlson:

Kritiskt tänkande och ifrågasättande – ord utan verklig innebörd för studenter
Tyvärr uppmuntras vi studenter inte alltid till att tänka själva. Vi matas i stället med subjektiv information som vi sedan rapar upp. Det talas om att vi ska lära oss kritiskt tänkande och ifrågasättande, omvärdering av information och kunskap, men många gånger känns detta som ord utan verklig innebörd. Samtidigt är det ju för mig som student ganska bekvämt att matas med information som jag sedan kan rapa upp vid behov. Men ack så tråkigt! Det tycker Annika Carlson, student i Växjö och medlem av Högskoleverkets referensgrupp för temaområdet bildning.
 
"Vetenskap hämmar den fria tankens flykt” sammanfattade en av deltagarna kamratgruppens livliga diskussion. Den gode Humboldt skulle ha vänt sig i sin grav om han hade hört detta. Men visst finns det en poäng i citatet? Det är ofta så att vi har svårt att tänka fritt, även om det inte borde vara så. Vi är alldeles för fasta i vad som är möjligt och inte möjligt utifrån vad vi lärt oss. Rött och vitt vin är ett bra exempel. Inte kan man dricka rödvin till fisk! Detta har vi väl alla hört någon utropa. Men på senare tid har det blivit alltmer accepterat och ibland är det att föredra rött framför vitt vin till vissa fiskrätter. Även de som ropade nej tidigare har ändrat sig. Slutsats: Vi godtar många gånger lättvindigt saker och ting utan att fundera närmare på om vi verkligen håller med om det.

Tanken ges inte den tid den borde ha
Sapere aude! Hav mod att göra bruk av ditt eget förstånd! Så lyder upplysningens valspråk. Tyvärr uppmuntras vi studenter inte alltid till att tänka själva. Vi matas i stället med subjektiv information som vi sedan rapar upp. I dagens samhälle finns inte eller ges inte tanken den tid eller det utrymme som den borde ha. Informationsöverflöd och tidsbrist är två anledningar till att vi många gånger accepterar saker utan att ifrågasätta om det är rätt och riktigt.

När Humboldt skapade sitt universitet, från vilket våra universitet delvis har sitt ursprung, utgick han ifrån orden Bildung, Lehr- und Lehrerfreiheit, att studenten får lära sig vad han vill och läraren får undervisa vad han vill. Det verkar dock som om vi har tappat detta perspektiv i viss mån.

Utbildningsfabrik i stället för fri akademi I stället för att vara en fri akademi, blir våra lärosäten mer och mer utbildningsfabriker. Högre utbildning är idag många gånger mycket inriktad på det som är kvantifierbart och mätbart. Regeringens direktiv om antal platser, resurstilldelning samt arbetsmarknadens krav styr utbildningens mål och innehåll. Syftet med högre studier verkar ha fått en tyngdpunkt på reproduktion av information med allt mindre tid för reflektion.
  Högskolan har ett ansvar gentemot samhället
Humboldt menade att vetenskap alstrades för dess egen nytta, inte för samhället. Jag tycker att högskolan har ett ansvar gentemot samhället men detta ansvar innefattar mer än att utbilda oss för kommande yrken. Högskolan bör även bidra till vår bildning genom att uppmuntra oss till mer diskussion och reflektion, något som inte låter sig göras på massföreläsningar. Det talas om att vi ska lära oss kritiskt tänkande och ifrågasättande, omvärdering av information och kunskap, men många gånger känns detta som ord utan verklig innebörd.

Studenter som PET-flaskor
När jag häromdagen gick igenom några högar papper dök ett ensamt ark med svart text upp, vilken löd:

”Dagens studenter vandrar – likt PET-flaskor – genom högskolan och fylls med samma information för att sedan förses med en trendriktig etikett, innehållsdeklaration, tillverkningsdatum och bäst-före-datum. Antalet smaker är förutbestämt, och när kunskapens källa sinar återlämnas flaskan för påfyllning genom exempelvis poänggivande uppdragsutbildning. Detta leder till mer eller mindre pantade studenter.”

Vilken klockren liknelse! Mitt i prick! Men, vill vi att det ska vara så här? Samtidigt är det ju för mig som student ganska bekvämt att matas med information som jag se-dan kan rapa upp vid behov. Men ack så tråkigt!

Det är hög tid att högskolan återupplivar Humboldts tankar och ser till att implementera dessa i större utsträckning. För vem vill kallas pantad? Inte jag i alla fall!

Annika Carlson
Student på Internationella samhällsprogrammet vid Växjö universitet
annika.carlsson@siv.vxu.se
2004-6. Uppdaterad 2012-01-02   Dela