|
|||
Den himmelska akademin – målet för alla enligt Comenius |
|||
|
Comenius är en av de stora skolreformatorerna. De omedelbara praktiska resultaten av hans verksamhet blev visserligen begränsade, men på längre sikt kom flera av hans idéer att förverkligas. Han har inte utan skäl kallats både folkskolans och grundskolans fader. Han förfäktade den dåförtiden häpnadsväckande idén om en skola där alla, fattig och rik, pojke och flicka, skulle få gå. Det går knappast att läsa honom utan att häpna över hur nutida han i vissa stycken förefaller. |
|||
|
”I sanning: har jag en gång smakat socker, sett en kamel, hört en näktergal, varit i Rom och sett denna stad uppmärksamt, så sitter dessa varseblivningar fast i minnet och kan inte glömmas.” Så skriver Johan Amos Comenius i sin Didactica Magna, sin stora undervisnings-lära. Exemplen som han ger är vackra. Socker var ännu på Comenius tid en lyxvara och upplevelsen av en smula socker så märklig för vanligt folk att minnet av det etsades in för alltid. Kamelen var ett exotiskt djur för européer och Rom ligger långt från de trakter där Comenius, tjecken, vanligen vistades. Bara näktergalen ter sig mindre ovanlig i sammanhanget. För Comenius framstod tydligen dess sång som den kostbaraste bland örats fröjder. Didactica Magna – ett verk av en nyskapande tänkare Didactica Magna tillkom åren kring 1630 men trycktes inte förrän 1657. Det är en märklig bok – på samma gång en mötesplats för många av samtidens idéströmningar och ett verk av en nyskapande tänkare. Framför allt är han en skol- och utbildningstänkare som knappast någon annan. Världsalltet är ett jättelikt urverk men själva dess mening är utbildning och förkovran. Redan i Edens lustgård fanns en skola, och Noas son Sem var den förste efter syndafallet att grunda en undervisningsanstalt. Efter döden väntar den stora himmelska akademin på de rättrogna. Oskolade människor är djuriska, säger Comenius och skräder inte sina ord: ”Vad är de rika utan förstånd annat än svin, som fyllt buken med avfall? Och fattiga, som ingenting begriper, annat än åsnor, dömda att evigt vara lastdjur?” Men de skolor som Comenius ser runt omkring sig är dåliga vapen i kampen mot okunskapen. Undervisningen är där ett framgångsfattigt ”Sisyfosarbete”. Enskildheter utan sammanhang tvingas på eleverna. Abstraktioner skymmer sikten för de stora, levande sammanhangen. Enkelt, klart och rationellt Med Comenius program skall allt ställas tillrätta. Orden skall inte längre skymma det de föreställer, de abstrakta reglerna inte komma före de levande exemplen och lärdomsprunkets mångahanda inte ställa sig i vägen för verkligheten. |
Allt skall bli enkelt, klart, rationellt. Modersmålet skall studeras först, sedan ett levande grannspråk, först därefter latinet (som eleverna dock skall lära sig fullständigt). Ämnena skall inte läsas huller om buller som nu utan helst ett i taget. I en så förnuftigt anordnad skola kan undervisningen kortas ner till fyra timmar om dagen i ställer för omänskliga sex eller sju. Kort sagt, lärarna undervisar mindre, men eleverna lär sig mer. Häpnadsväckande nutida idéer Comenius är en av de stora skolreformatorerna. Hans okuvliga optimism är av samma slag som Pestalozzis, Humboldts eller Deweys. De omedelbara praktiska resultaten av hans verksamhet blev visserligen begränsade; hans arbete med att reformera både det engelska och det svenska skolsystemet var inte sådana som han eller hans uppdragsgivare – i Sverige var det både Axel Oxenstierna och Louis De Geer – hade hoppats på. På längre sikt kom flera av hans idéer att förverkligas. Han har inte utan skäl kallats både folkskolans och grundskolans fader. Han förfäktade den dåförtiden häpnadsväckande idén om en skola där alla, fattig och rik, pojke och flicka, skulle få gå. Det går knappast att läsa honom utan att häpna över hur nutida han i vissa stycken förefaller. För att hålla måttan måste man fråga sig: vad är det som skiljer honom från oss? Det första som faller i ögonen är hans okuvliga lutherdom och den därtill hörande moraliska strängheten. Men när det gäller själva utbildningen är det mest påfallande att det inte finns ens ett stråk av individualism hos honom. De idéer om bildning som slår ut i full blom hos Wilhelm von Humboldt är genomsyrade av föreställningen att den mogna människan har sin alldeles unika kunskapsväg att gå. Utbildningen i barndom och tidig ungdom måste visserligen vara någorlunda gemensam – men sedan skall var och en följa sin egen stig. För Comenius var målet detsamma för alla: den himmelska akademin. Sven-Eric Liedman Professor i idé och lärdomshistoria Göteborgs universitet liedman@hum.gu.se |