Befolkning
En stor del av Lugnets innevånare var grovarbetare och pigor. Det var oskolad arbetskraft direkt från landsbygden, utan anknytning till de traditionella hantverksyrkena. Omsättningen på bostäderna var hög.
Vindarna i de små husen hyrdes ut till dessa arbetare, ofta flera i varje rum. Det var dragiga utrymmen med tegeltak direkt över huvudet. Inga innertak, fruset vatten i handfatet på vintern. Alltså sov man i kläderna och hygienen blev eftersatt. Rödsot och andra tarmsjukdomar härjade befolkningen på Lugnet mer än i någon annan stadsdel.
Malmö hade 1865 en befolkning på ca. 22.000 personer varav 2.000 bodde på Lugnet. Mellan 1863 och 1882 ökade Lugnets befolkning från 2.000 till en bit över 5.000 personer.
 |
|
Storgatan från Kaptensgatan vid sekelskiftet 1900 |
Idyll?
Både i samband med rivningen och senare har utplånandet av Lugnet både beklagats och fördömts. Den gata men ser på flest bilder från åren efter andra världskriget är Gottfridsgatan. Här var alla husen enplansfastigheter, det fanns få bilar och barnen kunde ha gatan som lekplats. Kvarteren har utmålats som en idyll, men det kan inte vara alldeles sant. Husen hade sett sina bästa dagar och hade inte följt med samhällsutvecklingen i övrig. Det fanns fortfarande mängder av utedass, rickepump på gården och skräpiga bakgårdar.
Men det barnen minns senare i livet är kanske främst de idylliska inslagen, trädgårdarna, äppelträden, kullerstenar, blommor, syrenträd, småskaligheten och mjölkbutikerna. Deras nu hädangångna föräldrar skulle kanske haft en annan syn på saken, bära och värma vatten, tvättbykning i trånga källare, vedbärning och osande kaminer.
Rivningsraseriet
Ofta finns det, för allmänheten, dolda motiv och agendor som styr utvecklingen. Dessa år kallas för hegemonins decennium, då Malmös utveckling styrdes av en ohelig allians mellan banker, byggbolag och kommunstyrelse som gjorde att allt ordnade sig med ett handslag. Inte bara Lugnet, utan även Caroli City och stora delar av östra Malmö revs under dessa årtionden i utvecklingens namn. HSB var med och drev på utvecklingen och kommungubbarna ville vara med sin tid.
Beslutet om att hela Lugnet skulle bort hade tagits redan i början av 1960-talet. Området ansågs med rätta vara nergånget, omodernt och husen till och med ovärdiga som bostäder. Detta i kombination med den då rådande Hyresregleringen som gjorde att man inte kunde höja hyran i gamla hus, gjorde att man hellre rev och byggde nytt än renoverade.
Det stora problemet är inte nödvändigtvis vad som rivs, utan vad som kommer istället. Det var storskalighet som gällde, gatunäten utplånades och stora betongkolosser av prefabricerad betong intog stadsdelarna. Det finns dock exempel på småskalighet kvar i området. Ser man på Södra Förstadsgatans västra sida, finns där hustyper kvar från det tidiga 1800-talet och framåt. Påbyggt, ombyggt och nybyggt i en salig blandning. Så kan också ett stadskvarter växa – organiskt.
Att läsa om Lugnet
Hegemonins decennier, lärdomar från Malmö om den svenska modellen av Peter Billing & Mikael Stigendal.
Lugnet i Malmö, dess tillblivelse och utveckling 1863-1915 av Mats Greiff och Hans Larsson.
|