På 1700-talet betalade alla lika mycket för sina brandförsäkringar, oavsett typ av hus. Ett antal skånska köpmän som bodde i stenhus, som inte brann så ofta, tyckte dock att det var orättvist att de skulle betala lika mycket som de som bodde i trähus. Därför startade de Skånska Brand, som bara försäkrade stenhus.
Skånska Brandförsäkringsinrättningen grundades i Lund 1828. Kassakistan av gjutjärn placerades för säkerhets skull i domkyrkan.
Här visas företagets riktiga logga.
De många stadsbränderna under 1800-talet som tvingade fram brandförsäkringsbolag. Samtidigt arbetade myndigheterna med regler för att förhindra brandkatastroferna. 1874 bestämdes att några enkla brandredskap skulle finnas i varje fastighet. I städerna skulle hus byggas i tegel eller sten och halmtaken förbjöds helt och hållet.
Detta hindrade inte att flera storbränder uppstod, då ju de gamla husen fortfarande var av trä, korsvirke och halm. Om du inte berättar det för någon, så kan jag avslöja att ett par av husen vid torget fortfarande är av korsvirke – jag säger inte vilka, men dom är gula.
Kontoret på Stortorget 25 försvann i samband med att Skånska Brand tillsammans med Allmänna Brand, Vegete och Valand, bildade Försäkrings AB Wasa 1985. Huvudkontoret flyttades till Stockholm och i december 1998 gick Wasa ihop med Länsförsäkringar.
Järnvägsstationen i Malmö invigdes 1857, men redan den 14 december 1866 härjades den av en förödande brand som syntes över hela Malmö. Bara ett av tornen och en del av byggnaden ut mot Centralplan finns idag kvar av den ursprungliga stationen.
Ibland ser man/hör man det gamla ordet brandstodsbolag. Ordet brandstod kan närmast jämföras med brandstöd och det fanns förr en skyldighet för invånarna i t ex en socken att ekonomiskt stödja den som drabbats av brand. Denna sedvana kan spåras ända tillbaka till konung Magnus Ladulås tid på 1300-talet.