Lotte Möller om Västergatan 16 i Malmö

Tradition som motstånd

av Lotte Möller


Malmös första postmodernistiska hus, har Lars Asklunds hus på Västergatan kallats. För mig är det först och främst en suverän motståndshandling.

   Malmö är kulturellt sett en märklig stad. Genom decennier har den gynnat det ordinära och det konformistiska. Ska det vara fint får det hellre vara brackigt än briljant. Här finns småskuren rädsla för radikalt, begåvat nyskapande. När det gäller arkitekturen präglas Malmö dessutom av ett neurotiskt avståndstagande från sitt öresundska arv.

  På den danska sidan lever fortfarande hantverkskunnandet, respekten för skalan och känslan för detaljen. Malmös oförståelse för sådana värden har nyligen fått ett storstilat monument - ett Ceausescubygge kallat Sheraton - vid Triangeln.

  Så bygger då denne Asklund ett hus som varken är anpassat till de oskrivna Malmönormerna eller byggbranschens standard utan till hans egna övertygelser om hur ett bra hus ska vara. Väggarna är massiva, utan någon isolering. Plastfärg befattar han sig överhuvud taget inte med. Planlösningen strider, såvitt jag kan förstå saken, mot de flesta bestämmelser.

Men det fungerar bättre än många andra nybyggen. Det möglar inte.

 
Västergatan 16 Malmö
Västergatan 16 i Malmö - innergården

  Uppvärmningskostnaderna är rekordlåga. Estetiskt är det ett fint exempel på hur tradition
och nyskapande kan kombineras utan att det på något vis känns konstruerat.

Varken korsvirkeskitsch eller påklistrade burspråk behövs för att markera den historiska kontinuiteten. Den manifesterar sig i färgerna, i proportionerna, i anpassningen till gatubilden och i hantverkskänslan. Trots att detta hus inte på något sätt är en pastisch utan en tveklös 1980-tals vision känns det som det funnits där alltid, eller kanske snarare som om det är just detta hus som ska ligga på denna plats.
2005-6. Uppdaterad 2011-12-27   Dela